Det är skolavslutningstider och en varm lördagsförmiddag när Härryda-Posten besöker familjen Gustavsson som sedan några år tillbaka är familjehem till en nioårig pojke.
Lena Gustavsson arbetar som barnskötare i Härryda kommun och för några år sedan föddes tanken.
– Jag har varit avlösare tidigare i ett barns hem och tänkt mycket på att det finns många barn som behöver någonstans att vara. Att vara avlösare är en beviljad insats, så det var ju ett arbete. Det här är ett uppdrag, så det är skillnad. Då väcktes min tanke att det finns många barn som behöver och att det känns bra att göra skillnad, säger Lena.
Hon stämde av med maken Tommy och deras två biologiska döttrar som i dag är 23 och 24 år. Det är ett stort extra ansvar, men alla var överens om att det hade passat familjen bra.
– Den yngsta bodde ju fortfarande här då. De har blivit storasystrar till honom. Han ser upp till dem och deras pojkvänner. Han tycker det är jättemysigt när de kommer på besök, säger Lena om familjedynamiken.
Precis i början tog hon tjänstledigt för att pojken skulle knyta an snabbare.
– Det tror jag var viktigt för att få in honom i familjen smidigt, säger hon.
Processen med socialförvaltningen beskriver Lena och Tommy som snabb.
– Han var i rullorna redan och förvaltningen tänkte att han nog kunde passa oss, säger Lena.
Ny vardag för alla
De fick hem en femåring – vilket förde med sig vissa utmaningar.
– Han hade svårt med tal så det var svårt att begripa honom i början, säger Tommy.
Vissa ord var, och är svåra för pojken. Ett exempel är vardagsrutinen att ”gå och göra sig i ordning” innan sängdags.
– Våra biologiska barn vet vad det betyder, men när man säger åt honom det är det svårt för honom att förstå vad det är. Man har behövt träna honom i det. Många ord hade en annan betydelse för honom när han kom och vissa ord lever kvar. Lite större ord är svåra att greppa för honom och då kan det bli vardagskonflikter, säger Lena.
Hur har ni jobbat med de svårigheterna från början?
– Vi får mycket stöd från socialtjänsten. Vi har regelbunden handledning från dem där man bollar lite och kan prata om allt, för de har helhetsbilden. Då ser man sakerna på ett annat sätt och tar med sig det hem. Det känns väldigt bra. Vi får tänka på hur vi pratar ibland och vara vaksam på att se om han förstår eller inte, säger Lena.
Det finns inga garantier för att ett familjehem får behålla ett barn till dess att hen är myndig. Barnet kan flyttas om socialförvaltningen fattar ett nytt beslut om att de biologiska föräldrarna har vad Lena kallar för ”föräldraförmåga”.
– Man har ju byggt band så det hade såklart varit jättejobbigt om man inte får ha kvar honom, säger Lena.
Enligt henne är relationen mellan pojken och hans biologiska föräldrar är god.
– Han säger mamma och pappa till oss, men är helt medveten om att de är hans biologiska föräldrar att och vi är hans extraföräldrar. Han träffar sin mamma och pappa och vi pratar mycket om dem.
När pojken träffar sina biologiska föräldrar upplever Lena att det går bra.
– Då kan han ställa frågor till dem. När vårt barnbarn föddes kom det till exempel upp mycket frågor om hur det var när han föddes och det kan ju inte vi svara på.
Han har även en egen kontakt på socialtjänsten.
– Om han har frågor och funderingar kan han prata med dem, säger Lena.
Hur upplever ni att han upplever sin nuvarande situation?
– Det har nog fallit in mer i honom nu att det är här han ska bo. Så var det inte alls i början, säger Tommy.
Bjöds in till pojkens skola
Många i pojkens skola blev nyfikna. Lena blev för en tid sedan inbjuden till klassen för att förklara hur det ligger till. Hon och pojken gjorde upp vad de skulle säga på förhand.
– Han har själv lite svårt att reda ut sitt eget släktskap och det var han som ville att jag skulle komma dit. Det kändes väldigt bra och föräldrar har varit nyfikna efteråt, säger Lena.
Varken Lena eller Tommy ångar sitt beslut att bli familjehem. De tycker att det bästa är att de gör en skillnad för pojken. Men de delar uppfattningen om att det var lite svårare än de tänkt sig.
– Det blir en omställning när man är van vid sina biologiska barn, säger Tommy.
Att ta på sig det extra ansvaret har gett nya insikter.
– Jag har lärt mig inte döma föräldrar för att de inte har föräldraförmågan. Det är många människor som har det svårt och jobbigt och de får hjälp på sitt håll och att man kan hjälpa barnen på ett annat håll, säger Lena.
Just nu söker Härryda kommun efter fler familjehem.
LÄS MER:Landvetterborna tycker till om förslaget på ny tågstation i Landvetter
LÄS MER:Härryda kommun anmäld till JO – nu har svar lämnats in
LÄS MER:Försenad idrottshall vid Mölnlycke Fabriker skapar kaos för Härrydas idrottsklubbar
