När det i olika sammanhang pratas musik i Sverige har Fredrik Strages namn en närmast unik förmåga att nämnas. Den levande uppslagsboken har verkat som musikskribent under tre decennier. Under tiden har han samlat på sig historier om alltifrån obskyra grindcoreband till berättelser om de allra största popstjärnorna.
När Härryda-Posten når honom har han mellan föreställningarna på turnén Strage on Stage hunnit klämma in en resa till Berlin. Där har han precis intervjuat Depeche Mode inför deras turné nästa år.
– Jag lyssnade igenom intervjun nu och jag tycker att jag ställer så dumma frågor. Man har så sjukt lite tid. Tio minuter. Och så vet du inte när du ska ställa en följdfråga och när du inte kommer få ut något mer av det. De är inga bra intervjupersoner. De är som ett inverterat Oasis, säger Strage och fortsätter:
– Oasis är alltid svinkul i intervjuer men gör ganska tråkig musik. Depeche Mode är precis tvärtom.
Turnén Strage on Stage kommer till Mölnlycke 7 november
Strage on Stage stannar under hösten till på 19 svenska orter och städer. På måndag kommer turen till Mölnlycke. När han kort ombeds berätta vad han ska prata om inför Mölnlyckepubliken kommer en motfråga:
– Visst är någon från Broder Daniel från trakten?
Ja, Daniel Gilbert.
– Eller hur. Det känns härligt att få komma till klassisk Broder Daniel-mark. Det var ett tag jag följde alla personer som hade varit med i Broder Daniel och allt de kunde tänkas hitta på.
Strage öppnar sin minnesbank på glänt och berättar om Gilberts tid efter Broder Daniel.
– Han började spela i ett band som hette Fiesta efter han hade hoppat av. Jag minns att jag intervjuade dem och i bandet fanns även bröderna Räisänen. Timo (som numera bor i Hindås, red. anm.) var inte mer än 16 år då. De hade ett annat band också som hade ett fantastiskt namn. Jag tror de kallade sig för Brudjävlar. Det är dock oklart om de någonsin spelade in någonting.
Ska prata om musikens betydelse som identitetsmarkör
Levande historiebok, som sagt. Sidospåren likt de om Daniel Gilbert genomsyrar Härryda-Postens samtal med Fredrik Strage.
Han får samma fråga igen:
Vad ska du prata om inför Mölnlyckepubliken?
– Jag kommer definitivt ta upp Mölnlyckes betydelse för Göteborgs rock överhuvudtaget. Så om man gillar Daniel Gilberts riff är man tvungen att komma till Mölnlycke, säger han och fnissar lite grann.
Daniel Gilbert är i och för sig från Hindås.
– Han är från Hindås... Okej, tack. Då kanske jag ska justera just den biten av föredraget. Men okej, jag ska kolla upp vilka i Broder Daniel som någonsin satt sin fot i Mölnlycke och sen försöker jag få ihop någonting utifrån det, säger 49-åringen innan han blir mer allvarsam.
– Föreställningen, eller predikan som jag också har kallat det, handlar egentligen om musikens betydelse som identitetsmarkör.
Har det förändrats?
– Jag tror musikens betydelse har minskat lite grann när det gäller den identitetsskapande biten. Det betyder inte att den inte är viktig längre. Men musik finns överallt idag, ungefär som dricksvatten, och det är svårt att visa vem man är med dricksvatten.
– Nu tror jag faktiskt att kläder är viktigare, vilket är ungefär vad Lustans Lakejer sa till Expressen när de slog igenom: ”Kläderna är viktigare än musiken”. Det blev ett jätteliv bland alla journalister om att borgarbarnen försökte ta över rockmusiken och förstöra den. Men jag tror det var ganska profetiskt tänkt.
Det är också sagt att du i föreställningen pratar om dina sämsta intervjuer – berätta om ditt värsta exempel.
– Thom Yorke i Radiohead. Han somnade. Det var riktigt dåligt. Det är en av många usla intervjuer jag har gjort.
Med den anekdoten låter Härryda-Posten Fredrik Strage gå vidare. Men kort därefter ringer musikjournalisten upp igen.
– Jo, jag kikade lite grann och Ralf Gyllenhammar (sångare i Mustasch) är från Mölnlycke och Oscar Dronjak (gitarrist i Hammerfall) från Mölndal. Och det är ju mycket hårdrock så jag får anpassa utifrån det. Om Mölnlycke är mycket metal kommer det nog passa rätt bra, säger Fredrik Strage och skrattar.
Fem snabba med Fredrik Strage
Vad lyssnar du på när du kuskar runt landet?
– Vänta, jag ska kolla... Tydligen har jag lyssnat på Misfits och Jonas Lundqvist senast.
Hur reser du?
– Tåg. Det har gått bra förutom när jag skulle åka mellan Linköping och Oskarshamn. Det var en person på tåget som slog ner konduktören när konduktören bad om att få se hans biljett. Så vi fastnade i Rimforsa i två timmar i väntan på polisen, en ort utanför Linköping som nog är Sveriges tråkigaste plats.
Vilket var det senaste bandet eller artisten du snöade in på?
– Ett skramligt punkband som kallar sig för Ä.I.D.S och som inkluderar Kitte (Christian Berg) från Kite. Väldigt brutalt, men oerhört bra. De gav ut en EP precis.
Vilken låt vill du inte höra igen?
– Jag är jättetrött på Depeche Modes ”Personal Jesus”. Det säger jag kanske delvis för att jag just skrivit om dem. De släppte biljetterna till deras konserter nu och jag vet inte ens om jag orkar gå, för jag vill inte höra på ”Personal Jesus” igen. Jag tycker den låten är helt sönderspelad.
Du har sagt att den här sortens turnéer (19 datum på drygt tre månader) får artister att börja röka crack eller bli scientologer. Hur går det med det?
– Jag har faktiskt klarat mig i och med att jag har satt upp en rockbiografi på min ”rider” (en lista med önskemål som skickas till arrangörer). Så med hjälp av litteraturens kraft har jag övervunnit missbruk av sekter och crack.
Crack hade du annars kunnat få tag på i Berlin?
– Ja, det kanske är sant, fast jag tänker att crack mer är en Mölnlyckepryl.
LÄS MER:På kyrkogården i Landvetter minns och saknar man sina anhöriga
LÄS MER:Pixbospelaren Lucas Dahlström spelar för Polen i VM
LÄS MER:Härryda vill säga upp avtalet – Attendo kan bli kvar
