För Svenska kyrkan är den viktigaste helgen julen och den näst viktigaste för människor generellt Allhelgonahelgen, enligt kyrkoherden Peter Bratthammar.
Han och kollegan Ulrika Magnusson berättar att det sedan flera åt tillbaka kommit fler och fler till kyrkogården vid Landvetter kyrka den här helgen.
Den här eftermiddagen ägnar de åt att gå runt och möta sörjande i samtal.
Peter Bratthammar beskriver dem som helt otroliga.
– De är så sanna och riktiga och de kommer direkt. Vi får så fina samtal om livet, hur man hanterar sin sorg över ett dött barn eller mamma och pappa, säger han.
– Det händer något när människor står här och fixar och donar med sina händer. Då är det som att det är lättare att prata, lägger Ulrika Magnusson till.
Samtalen är ofta en del av en större, social kontext.
– Jag möter familjerna till människor jag har begravt och det blir nästan som en tradition att man ses. Vi småpratar lite vid gravarna och det är mycket glädje och skratt i att ses också och vi pratar om hur begravningen var, hur viktigt och svårt det är att gå vidare. Lite som en avstämning kan det bli, säger han.
Samtalen handlar inte enbart som sorg. Snarare mer om livet, berättar de.
På vilket sätt pratar man om livet?
– Människor minns. De säger saker till varandra som: ’kommer du ihåg när…?, mamma sa alltid’, säger Ulrika Magnusson.
Extra viktig helg
I sin roll som diakon är Ulrika Magnusson van vid att möta människor i svåra situationer. Hon tror att den här helgen är extra viktig för många.
– Har man förlorat en nära anhörig blir man extra påmind om det. Sorgen är mer akut och saknaden får man leva med. Men det klart att är det ganska nyss man har förlorat någon, det kan ha gått lång tid också, blir man väldigt påmind. Det bubblar upp känslor som man har eller inte har hanterat, säger hon.
”Jag är väldigt ofta här”
En av dem som är på plats på kyrkogården är Sture Ljungstedt. Han sörjer sin fru Sung Hee som gick bort för snart tre år sedan. Han har plockat eget granris att lägga på graven som också ska smyckas med ljung och en krans.
– Jag saknar henne väldigt mycket. Ibland misstänker jag att det var Covid-19 som tog henne. Det tog tio timmar så var hon borta. Hon blev 56 år. Hon hade även cancer men det gick åt rätt håll i den behandlingen så det var en ren, ren chock att hon gick bort, säger han.
Hur mår du idag?
– Jag tar det dag för dag. Vissa är bättre, andra sämre. Jag hankar mig fram. Jag är här två till tre gånger i veckan. Jag har normalt en pall med mig. Jag brukar sitta och prata med henne, säger han.
Uppmärksammandet av Allhelgonahelgen avslutas med en minnesgudstjänst under söndagen klockan 18 i Landvetter kyrka.
