Vinden isar, det är dagen innan vinterns första snö. Intill julgranen i centrala Mölnlycke sitter Stefan Augustsson. En förbipasserande hastar förbi och slänger en snabb blick på Stefan. Blicken fastnar vid den silverblänkande protesen där hans högra ben brukade sitta. Han berättar sakligt och engagerat om dagen då allt gick utför – första mars 2019. En sekund av obetänksamhet i samband med en altanrenovering slutade i en allvarlig olycka.
– Min exfru hade köpt glasskivor till sin altan, och jag skulle hjälpa henne med dem. De vägde närmare 700 kilo, och de stod på en släpvagn. Jag trodde att jag gjort allt rätt, la stenar under hjulen och handbromsen var i. Men så nådde jag inte riktigt, så jag sträckte mig och satte foten på vagnen som började tippa och allt föll över mig.
Stefan förs till sjukhus med en krossad arm, utslagna tänder och en höger fot som bara hänger kvar i skinnet.
En olycka kommer sällan ensam
Trots de svåra skadorna lyckades läkarna bygga upp armen och foten igen. Stefan började den långa vägen tillbaka, rehabiliteringen var i rullning, och allt såg ut att bli bättre. Men ”En olycka kommer sällan ensam” är ett talesätt som stämmer allt för väl in på Stefan. Under rehabiliteringen får han en hjärnblödning och då upptäcks också att en mördarbakterie letat sig in i benet – en infektion som kan vara livshotande. Läkarna såg ingen annan utväg än att amputera benet.
– Innan olyckan var jag som vem som helst, en helt vanlig person, jobbade, kunde äta och dricka vad jag ville, bodde utomlands. Men olyckan vände livet helt och hållet.
Som om det inte vore nog med amputation och en hjärnblödning skulle Stefan drabbas av ännu en hjärnblödning. Under sin rehabilitering har Stefan flyttat hem till sin bror. En morgon när resten av familjen går till skola och jobb ska Stefan ta en dusch.
– Antagligen dog jag där va, allt tyder på det, jag ramlade ihop i duschen av en stroke och var helt borta. Mina brorsöner räddade nog livet på mig. De kom hem på eftermiddagen och hittade mig, så de ringde min bror och sa ”Stefan ser så konstig ut” så han ringde på ambulans.
Vägen tillbaka: ”Jag tränar i vilket väder som helst”
Efter hjärnblödningen tappade Stefan talförmågan, blev hjärntrött av intryck och behövde hjälp med allt i vardagen. Men steg för steg, övning efter övning så tog sig Stefan tillbaka. Han började gå med gåbock, därefter med protes och två kryckor. Nu har han kommit till punkten att han endast behöver en krycka vid längre promenader.
– Alla som träffade mig då säger ju att skillnaden på mig då och nu är otrolig, för jag kan ju prata och gå nu. Det är träningen som gör det, det säger läkarna, jag tränar i vilket väder som helst.
Du tänkte aldrig, efter all olycka som drabbat dig: ”nu lägger jag mig ner och struntar i detta”?
– Jag tror att det på sjukhuset hände nåt. Jag var i en sån där lift som de har när de ska förflytta en, för jag kunde ju knappt röra mig, När jag hängde där tänkte jag ”Nä-ä Stefan du ska tillbaka till livet”. Sedan den dagen har jag tränat varje dag.
Nästa mål: Göteborgsvarvet
I dag säger Stefan att han ”mår oförskämt bra”. Han är smärtfri och inte i behov av värktabletter. Förutom träningen menar han att det sociala varit viktigt för måendet.
– Jag försöker prata skit med allt möjligt folk. Jag brukar säga att jag tar igen det jag missade när jag inte kunde prata.
Du har fått talet tillbaka, och du kan gå igen, vad är nästa steg?
– Mitt nästa mål är Göteborgsvarvet. Jag ska gå det 2023, men dumdristig är jag inte, så skulle jag få ett sår eller så då stannar jag eller struntar i det. Men efter det är mitt mål, som är det roligaste egentligen – skidor. Kan man åka skidor då är man som vilken vanlig person som helst.
Den kalla vinden har inte avtagit, Stefan drar upp axlarna och grimaserar.
– Nej, nu är det nog för kallt om man skulle gå in och värma sig lite, säger han och häver sig upp med hjälp av kryckan.
LÄS MER:Mäklare i Härryda varnas – kritiseras för ohederlighet
LÄS MER:Göteborg valde Härryda-gran till Årets julgran
LÄS MER:Clara Henry debuterar som teaterskådespelare med Peter Pan går åt helvete
