Armbrytarklubben Göteborgs armsport lever inget lyxliv. Den är belägen i en källare i Frölunda, en bit bort från centrum och ännu längre ifrån Mölnlycke. När Jimmie Johansson vandrar mot lokalen går han först igenom ett barnvagns- och cykelförråd för att komma till den något anonyma platsen. När han öppnar dörren känns en doft av diskret svettlukt, sådär som bara små gymlokaler och omklädningsrum kan lukta.
I rummet finns två soffor, en märkbart nyare än den andra och dessutom lite större. Men något ännu nyare än soffan står och glänser på soffbordet. Det är Jimmie Johanssons EM-medaljer som han tog i Finland för bara några veckor sen, både för höger och vänsterarm.
– Jag skulle säga att jag är lika stark i båda armarna men jag är högerhänt, säger Jimmie Johansson.
Hade det tungt som ung
Talangen har bara sysslat med armbrytning i fem år – men har redan kommit långt. Utöver sina nyvunna EM-titlar så har han även flera SM-medaljer och på senaste Sverigemästerskapet som gick av stapeln i mitten av mars, kammade han hem två nya av valören guld.
Men även om vägen har varit ganska spikrak framåt var det inte alltid självklart att det skulle bli just armbrytning. Det är inte så att han har någon inom familjen som har pushat honom åt det hållet, utan det hela var egentligen en slump.
– Jag hade det väldigt svårt under några år. Och då var det min fritidsledare Tobias Sköneus som tyckte att jag skulle följa med till klubben. Jag har ju ganska bra fysiska förutsättningar, säger han.
Johansson är 187 lång och väger runt 120 kilo. Nu för tiden är en stor majoritet muskler. Men så har det inte alltid varit.
– Jag var ganska kraftig när jag var mindre och folk tryckte på det. Tobias tyckte nog det var bra att jag fick jobba på mig själv, både med kroppen och det mentala.
Byggde muskler men hade högt blodtryck
Jimmie Johansson berättar att han behövde närhet men istället blev borttryckt av sina skolkamrater. Fritidsledaren fick honom att inte bara bryta arm, utan även en negativ inställning. Armsporten blev huvudfokus och gymmet blev prio nummer två. Och att bygga muskler var inte svårt för tonåringen.
– Det gick fort och jag gick ner väldigt mycket i vikt. Men efter ett tag märkte jag att det var något fel. Jag hade sprängningshuvudverk och min farmor fick mig att träffa en läkare, säger han och fortsätter:
– Där fick vi reda på att jag hade väldigt högt blodtryck. Jag fick göra en ballongsprängning på njurarna. Och efter det exploderade jag. Muskler bildades över allt. Jag hade så mycket energi och ork och ville bara äta hela tiden, säger Jimmie Johansson.
En skada kan vara bra
Åren har gått och Jimmie har bara blivit bättre. Han har kört på två träningar i veckan, vilket i armsportens fall är fler än många utövare. Han berättar att det är viktigt med återhämtning och att ett träningspass tar mycket på kroppen och armarna. Men ibland kan det till och med vara bra att bli skadad.
– Om du orkar återhämta dig från en skada så kommer du bli bättre än vad du kunnat bli innan. Om man till exempel bryter armen så kommer du kunna ha armen i lägen som inte gick tidigare, säger Jimmie Johansson.
För egen del har han klarat sig utan några större skador. Han led ett tag av så kallad golfarmbåge som i hans fall innebar smärtande värk i leder och upp mot axeln. Men den tränade han bort.
– Jag led av det i nästan ett år. Men jag tränade på och till sist släppte det. Jag körde på och hade ont men fortsatte bara och till slut lossnade det.
Medaljregnet ska fortsätta
Meriterna har regnat in. Även om han är blott 20 år gammal så tog han sin första SM-medalj redan 2019, men han har även utmanat den absoluta eliten. Armbrytare som Ronny Dahl och Dennis Söder har han besegrat enstaka gånger. Men hans största framgång, den tog han nyligen i Finland, då han alltså plockade hem dubbla guldmedaljer i 95+ klassen för U21.
– Om jag ska vara ärlig så trodde inte jag skulle vara på den här nivån redan nu efter fem år.
Men nu blir det alltså ett skifte i fokus för Jimmie, som tränar för att bli världsmästare.
– Det största som kan hända är att bli världsmästare.
Världsmästerskapet sker i september i Malaysia och Jimmie Johansson medger att han känner viss press.
– I och med att det är mitt sista år som U21:a så blir det extra press. Jag kände redan vid SM att jag var nervös. Man undrar ”är jag så bra som jag tror att jag är. Kommer jag kunna visa att jag är bäst?”. Men det finns många som peppar en att få en och tro på sig själv.
Han har bestämt sig för att ställa upp. Men det kan bli så att pengarna för resan måste komma ur egen ficka. Men har förhoppningar av att kunna bli lite sponsrad från företaget där han jobbar som elektriker. Men oavsett hur det blir med det, så ser han möjligheten att vinna VM-guld som sitt livs chans, åtminstone hittills.
– Jag kände att när jag ändå är såpass dominant så måste jag ställa upp. Resan till Finland kunde klubben stå för. Men det är lite dyrare att åka till Malaysia. Men att bli världsmästare är det största man kan uppnå.
LÄS MER:Elever från Furuhällsskolan i Mölnlycke manifesterade för klimatet
LÄS MER:Kökschef på Hällsnäs tävlar i prestigefulla Årets kock
LÄS MER:Landvetter IF ligger sist – tar in mental hjälp utifrån
