De sista solstrålarna lyser upp gravarna på kyrkogården vid Björketorps kyrka, uppförd 1861. Gräset som omgärdar den vackra kyrkogården lyser fortfarande grönt. Det enda tecknet på att det är höst är de gula och röda löven som ligger utspridda som ett slags höstskrud över gravstenar, gravar och gräsmattor.
Monika Andersson, 80, från Rävlanda, står vid gravkapellet och fikar.
– Den här helgen är väldigt viktig. Det hör till att gå hit för att minnas de som ligger här. Många av dem är mina släktingar, farfar, farmor, pappa och mamma ligger här. Här ligger också min farfars far, Lars Johansson som dog 1905. Det finns så mycket historia här, förklarar hon.
För kyrkoherden Mattias Svenningsson kommer det att bli en hektisk Allhelgonahelg. Under fredagen går han runt och talar med besökare som är här för titta till sina anhörigas gravar och för att fika. Under lördagen är det högmässa i Hindås kyrka och på söndag minnesgudstjänst i Björketorps kyrka.
– Allhelgonahelgen har fler besökare än till och med och jul och advent, förklarar kyrkoherden.
Han prästvigdes 2001 och började som kyrkoherde i Björketorps församling förra året. Under de cirka 20 år han arbetat som präst har han sett en stor förändring av traditionerna när det gäller Allhelgonafirandet. När han började sin prästbana motsatte sig många äldre bruket att sätta ljus på kyrkogårdarna. De tyckte nästan att det var lite ”spöklikt att tända ljus på gravarna”.
– Men nu har det fullkomligt exploderat. Idag är det ju som hav av ljus på våra kyrkogårdar den här helgen. Alla ljus som är på våra kyrkogårdar är ju liksom någon slags bild av hoppet. Det där lilla ljuset som lyser upp i mörkret, säger Mattias Svenningsson.
Ett återseende av vänner och familjemedlemmar
Annika Magnusson, 69, från Rävlanda har precis druckit något varmt för att driva bort den fuktiga kylan som börjar lägga sig över kyrkogården. Hon är här med sin sambo, Jan Hemansson, 78, från Rävlanda.
– Jag kommer hit väldigt ofta. Det är många som jag känner som ligger här. Jag tycker om den här traditionen att bjuda på fika på Allhelgonahelgen. Det blir lite socialt och man får möjlighet att träffa många man känner, berättar hon.
Hennes sambo håller med och berättar att hans farmor, farfar, mamma och pappa ligger begravda här och även hans hustru.
– Den här kyrkogården är så vacker. Den är så välskött, säger Jan Hermansson.
Kyrkoherde Svenningsson tycker att den här typen av helger är väldigt viktiga för människan. Han menar att de flesta människor lever lång ifrån döden. Han själv som präst tror givetvis på Gud och finner tröst i det. Men han tror att även icke troende kan finna tröst i att besöka en grav och hedra en avliden på Allhelgonahelgen.
– Man lever ju kvar ändå på andra sätt också. Minnet lever ju kvar i ens hjärta. På det sättet finns det ett hopp om vad man gjort i livet. Det finns ju något hoppfullt i det också, avslutar Svenningsson.
LÄS MER:Prästen Karin Karlsson om Allhelgona: ”Det är okej att vara glad och ha sorg”
LÄS MER:Vid graven känner jag lugnet
