Härryda är en relativt ung plats på jorden, ja faktiskt bara 50 och några år gammal. När Råda, Landvetter och Björketorps kommuner slogs samman 1971 till Härryda var det tre olika samhällen som samlades under ett tag. Flerkärnigheten märks av än idag, där Mölnlycke, Landvetter, Hindås, Rävlanda och fler är sina egna samhällen utan ett synbart kitt förutom kommunens huvudartär, riksväg 40.
Kommunens styrka är uppenbar: Närheten till Göteborg och den rika naturen samt småskaligheten och den spända bågen gällande utvecklingsambitionerna, allt detta är på pluskontot.
Men grunden, roten till Härrydas styrka, är inte alltid alldeles lätt att hitta. På kommunens hemsida står bland annat följande: ”Området har en rik historia av såväl jord- och skogsbruk som hantverk och industri.” Möbeltillverkningen på Hulebäcksfabriken nämns också.
Men var finns stoltheten, sammanhörigheten, den levande kulturhistorian? Den går att ana i grannkommunen, där Mölndals stadsmuseum är ett levande vittnesmål om det som kommit före. I de fasta utställningarna finns de lokalt tillverkade möblerna. Kopplingen med Kvarnbyn är unik. Härrydaborna får dock ta sig till en undanskymd hylla på Mölnlycke stadsbibliotek med några hyllor med böcker om Härrydas lokalhistoria, för att kunna blicka bakåt.
Som Härryda-Posten kunde rapportera i dagarna ökar turismen till kommunen. Destinationen och attraktionskraften är det inget fel på. Men för en kommun som har grandiosa, ja, historiska utvecklingsplaner med Landvetter Södra, i praktiken en helt ny stad som ska resas bland träden, kan det upplevas vara en brist att inte förankra framtiden i det förgångna. För att veta var man ska är identiteten, kontakten med det som gör Härryda till Härryda, inte en nackdel.
LÄS MER:Turismen ökar i Härryda – 2022 var högsta noteringen någonsin
LÄS MER:Tyska paret turistar i Härryda: ”Allemansrätten is pretty cool”
LÄS MER:Historien bakom nazistvillorna i Hindås – här bodde Max Ilgner
