Det är tidig morgon i Landvetter ishall. Kylan nyper tag i kinder och näsa, det dundrar till när puckarna träffar sargen. En tränare höjer rösten, samlar ihop alla barn som rosiga glider av rinken. Ismaskinen backar ut på rinken, den ska bereda väg för nästa träning. Det är tjejernas tid att spela.
Längs sargen går Maria ”Mia” Josefsson från Mölnlycke. Hon haltar lite, från en skada på jobbet i veckan. Hon hälsar glatt på föräldrar och barn som stapplar fram på sina skridskor medan hon är på jakt efter en nyckel till förrådet där tjejernas träningströjor ska finnas.
Härryda-Posten har tagit rygg på Mia, materialare för Härryda HC. När hennes döttrar, Line och Stella för några år sedan fick upp ögonen för hockey, en mansdominerad sport med få damlag, valde hon att engagera sig i klubben.
– Jag kunde inget om hockey. Jag gillade Frölunda, det var det, men så behövdes det en materialare och jag tänkte att har jag klarat av en universitetsutbildning ska jag nog klara en materialarutbildning.
Som materialare sköter hon mycket av det praktiska. Slipar skridskor, ser till att kläder, skydd och hjälmar finns på plats. Men att en kvinna jobbar som materialare är inte självklart. I en sport som dominerats av män både på och av isen är hon nästintill ensam i sitt gebit. Och att som kvinna kliva in i en killsport har inte alltid varit lätt.
– Det är lite tufft, jag har en lite annan ingång på saker och ting. Jag är väldigt ”hej, vad kul!” och vill lära mig av äldre materialare genom dialog. Men i början var det stängda dörrar och folk undrade ”vem är du?”. Jag vill föra ett samtal och frågar alltid ”Är du nöjd?” när jag slipar ett par skridskor, och då undrar folk om man kan sitt jobb. Som ensam tjej är det svårt att bli betrodd att man har kunskap”.
”I framtiden hoppas jag kön inte spelar nån roll”
Inträngd i vad som ser ut som en liten skrubb står en kaffekokare och en skridskoslip. Här står Mia och servar barnen som fått trubbiga hockeyrör. Gnistorna slår när slipstenen träffar skenan. Hon drar med nageln över den slipade ytan.
– Titta här, den är fortfarande lite trubbig, där behöver vi slipa mer.
Mia är noggrann, hon har slipat ett oräkneligt antal skridskor genom åren och hon beskriver hur ont det gör när hon ser barnen gå runt rinken med skridskorna utan skydd.
Att det är en mansdominerad värld har Mia märkt i omgivningens förvåning när hon berättat att hon är materialare, men också i de små detaljerna.
– Jag har ju fått en egen pall i förrådet, säger hon och skrattar.
– Allt är gjort för att man ska vara 180 centimeter lång, så jag når ju inte alla tröjor exempelvis, det faller ju ner saker i huvudet när jag försöker ta ner grejor från hyllorna.
Hon räcker över de färdigslipade skridskorna till pojken som skyndar ut på rinken.
– Jag tycker inte det ska inte finnas ett specifikt kön som gör vissa saker. Det handlar ju om personlighet och intresse. Jag hoppas att det i framtiden inte ska spela nån roll vilket kön man har, att det inte är konstigt att man är tjej. De flesta barn drömmer om att spela i Frölunda men när mina tjejer började fanns det inget damlag, så de insåg ju ganska snabbt att de inte kunde spela där på grund av sitt kön. Nu finns det som tur var ett damlag i Frölunda och det är så otroligt viktigt med förebilder.
Satsning på tjejhockey i Härryda
Svenska ishockeyförbundet har en uttalad ambition att fler kvinnor ska ta plats både på och av ishockeyrinken. Som en del av detta uppmanas alla klubbar att ha renodlade tjejgrupper.
I Härryda finns det ett träningspass för enbart tjejer på söndagar i Landvetter ishall.
– Vissa tjejer tycker det känns tryggare att bara spela med andra tjejer så då vill vi erbjuda det. Sen så kan det ju vara dyrt med all utrustning men man kan få låna ett kit av oss här. Min egen fördom var att det var hård stämning men här har de alltid varit jättevälkomnande.
Hur har den här satsningen mottagits?
– Just nu består gruppen av 20-30 tjejer i olika åldrar och flera nya har tillkommit. Jag tror det är jätteviktigt att folk som kommer hit och som tränar före eller efter tjejgruppen ser tjejer spela och låter sig inspireras. Det tar tid att förändra sånt här men jag hoppas fler kvinnor vågar kliva fram och ta fler roller inom hockeyn, säger Maria Josefsson.
Det dundrar till i sargen igen, puckarna haglar. Tjejgruppen har äntrat rinken.
LÄS MER:När Sven-Bertil Taube kom till Hindås
LÄS MER:Så hyllas papporna i Härryda på Fars dag
LÄS MER:Tack för att ni vågar berätta för oss
