Bland furu och gran i en sluttning utanför Mölnlycke ligger familjen Jones hus. Här bor Christina ”Cina” Jones, Daniel Jones och barnen Annie och Nils. I trädgården mumsar kaninerna Frans och Smulan på något grönt. Huset är klätt i en rosagrå pärlspontsfasad med ljusbruna husknutar och mörkröda fönsterkarmar. Från skorstenen bolmar röken ut i det finstrilta regnet. En julstjärna lyser varmt bakom ett spröjsat fönster.
Ingenting på utsidan skvallrar om att huset, förvånande nog, är byggt 2009. Tankarna går snarare till 1900-talets början, det skulle mycket väl kunnat utgöra en fond i en Carl Larsson-akvarell utan att framstå som anakronistiskt.
– Daniel ville inte ha ett modernt och tråkigt hus, han ville ju göra det så krångligt som möjligt, berättar Cina Jones och skrattar.
Allt började 2002 när Daniel fick chansen att köpa tomten som huset nu står på. Med hjälp av arkitekten Albert Svensson ritades ett hus inspirerat av arkitektens farmors hem och ett hus som paret sett utanför Alingsås. 2006 började bygget och 2009 var det dags att flytta in.
Cina berättar att det till en början främst var Daniel som var drivande, med sitt intresse för byggnadsvård och äldre hus.
– Jag har alltid gillat gamla hus och tyckt det är vackert men jag har väl inte varit lika hängiven som Daniel så jag hängde mer på, säger Cina.
– Ja, det var som en rolig grej istället för att bygga ett fult och modernt hus, lägger Daniel till.
Ett maraton för den tålmodige
Huset är ett pågående projekt, det snickras fortfarande och här och var saknas det lister, golv eller en färgklick. Det är ett slående vackert hem som möter Härryda-Postens reporter men utan att göra avkall på trivsel. Den enorma takhöjden, de breda golvplankorna, doften från julgranen och kakelugnen som knäpper och sprakar medan en loj katt stryker längst med benen.
– Vi hade nog skrattat om nån sagt till oss 2006 att vi fortfarande byggde 2023, det hade vi aldrig trott, säger Cina.
Om ni visste hur mycket arbete det skulle innebära, hade ni gett er in i det?
– Nej, jag tror inte det, säger Cina.
– Vi kommer inte göra om det i alla fall, detta är vårt livsverk, på gott och ont, säger Daniel.
Vi står i entrén som Cina i mångt och mycket själv snickrat ihop. Väggarna är klädda i en mörkgrön bröstpanel och en lingrön tapet med skära blommor som klättrar upp mot taket. I ena hörnan står en kakelugn som tidigare höll värmen på en bondgård utanför Falkenberg. På trasmattan framför den flämtande elden ligger katten Mysan och spinner. Till synes obrydd om att hon vräker sig i ett hem få knappt vågar drömma om. Men med tålamod och tid menar Daniel och Cina att drömmen om ett sekelskifteshus inte behöver vara omöjlig eller kräva en väldans massa pengar.
– Vi har gjort så mycket själva så det har inte blivit dyrt när man gör det på det här sättet, säger Daniel och Cina nickar instämmande.
– Men vi försöker att inte sätta upp deadlines, vi jobbar efter devisen att arbeta efter hur mycket vi orkar. Ska man inte ta genvägar så är det ett maraton, säger Daniel.
Ett nytt hus – men med historiska rötter
Att huset är nytt är en sanning med modifikation. Återbruk har nämligen varit ett ledord när Daniel och Cina Jones skapat sitt hem. Grunden är visserligen ny men innandömet kanske snarare ska ses som ett kollage, en sammansättning av saker som Daniel och Cina hittat begagnat på nätet. Den stora trappan som slingrar sig upp till övervåningen kommer från en gammal skola utanför Dingle. Järnspisen i köket kommer från Norra Bohuslän och det dubbla handfatet i badrummet är från Borås.
– Det kommer från en jugendvilla i Borås där de till slut hade tröttnat på handfatet och lyft ut det. När vi köpte det hade det varit i huset i 99 år.
Huset har onekligen historiska rötter som spretar ut över hela Västsverige.
”Otroligt tillfredsställande att se att man gjort allt själv”
Det vankas fika hos Jones, en fruktkaka plockas fram och kaffe kokas. Regnet duggar lätt mot fönsterrutorna och i fjärran bakom ögonfransar av gran stirrar sjöns grå pupill mot himlen.
Blir man blasé inför hur vackert det är här när man bor här?
– Nä, jag kan stå och titta på mina bröstpaneler på kvällarna, skrattar Cina och fortsätter:
– Jo men visst det blir man väl lite så inför allt man omger sig av varje dag. Jag tror framförallt våra barn kan bli trötta på att det är lite ofärdigt. De tycker mer om moderna högblanka saker så de tycker inte det är jättekul.
Finns det några minus med ett sånt här projekt?
– Det som talar emot är att många idag nog saknar tålamod. Man är van att få saker snabbt och lätt och det här är en massa arbete, säger Daniel.
– Samtidigt är det ju otroligt tillfredsställande att se att man gjort allt själv, det är rätt fräckt faktiskt, säger Cina Jones och tittar stolt på bröstpanelen hon själv har fixat.
LÄS MER:Smörgåssemlan i Landvetter – världsunik
LÄS MER:Anmälan: Man rånad av maskerade ungdomar i Mölnlycke
LÄS MER:Mölnlycke Filmstudio bjuder in till ny säsong: ”Film är som att resa i tid och rum”
