Brunnsparken är en plats jag passerar minst två gånger per dag. Parken har blivit som min port till Mölnlycke där jag studerar på Hulebäcksgymnasiet. Efter att ha passerat parken under hela mitt liv, och oftare de två senaste åren, ser jag inte längre parken som den mötesplats den var tänkt som utan i stället passerar jag med ögonen ner på mobilen.
Alla tidigare åsikter jag har haft om Brunnsparken har påverkats av de fördomar som samhället skapat. Till exempel säger många att det bara befinner sig alkoholister och galna människor där.
Från början var Brunnsparken tänkt som en mötesplats för stadens invånare och var även den första parken som skapades i Göteborg. Parken har funnits sedan 1822, och jag valde att göra detta fotoreportage för att visa det gömda men fina som finns där.
Efter att ha besökt parken ett flertal gånger fick jag bevisat för mig att många av fördomarna mot Brunnsparken inte stämmer. Parken har en mjuk, trygg och inbjudande känsla som många lätt missar när man passerar under rusningstider.
Jag vill dela med mig av den känslan till så många som möjligt och bevisa att det parken var gjord för fortfarande finns kvar.
På plats finns det trevliga och pratglada människor, men även en lugn omgivning där man kan ta det lugnt. Både till och från Mölnlycke.
Fotnot. Denna artikel är en del av Härryda-Postens satsning Ung HrP där gymnasieelever vid Hulebäcksgymnasiet skriver artiklar i samband med 3 maj, Pressfrihetens dag.
LÄS MER:Därför tar eleverna på Hulebäck över Härryda-Posten på Pressfrihetens dag
LÄS MER:Hulebäcksandan på topp under Slaget om innerstan
LÄS MER:Kent, 83, minns Hulebäcksfabriken: ”Det glömmer jag aldrig”
