Varje dag går hundratals elever fram och tillbaka i den så kallade ”gatan” i Hulebäcksgymnasiet i Mölnlycke. Ett vaket öga kanske lägger märke till den stora tegelfasaden till höger. Den karaktäristiskt bruna nyansen och de gammaldags, bågformade ankarsluten antyder att byggnaden bär på mer historia än vad den förbipasserande observatören anar.
Hulebäcksgymnasiet slog upp portarna 1995, men faktum är att en del av byggnadens historia sträcker sig betydligt längre bak i tiden än så.
En av dem som minns en särskild epok av platsen är Kent Edgren, 83. Idag är han pensionär och bosatt i Mölnlycke. Härryda-Postens ungreporter träffar honom hemma i sin lägenhet. På golvet springer chihuahuan Emma nyfiket omkring och på bordet i vardagsrummet ligger flera böcker om Mölnlyckes historia redan uppslagna. Kent slår sig ner och genast transporteras vi tillbaka till en snart svunnen tid.
– Båda mina föräldrar jobbade på Mölnlycke AB, berättar Kent. Pappa började redan på 40-talet. Då jobbade han som chaufför och körde el-lastbil från järnvägsstationen till Hulebäck och de olika ställena i Mölnlycke.
Att elfordon var en så pass tidig innovation är idag nog okänt för de flesta människor. Men det är ett intryck som etsat sig fast särskilt tydligt i Kents minne. Samtidigt som hunden Emma ivrigt tassar omkring på golvet fortsätter Kent berätta:
– Det var ju inte så förfinat med tekniken som det är idag då, så el-lastbilen hördes ju på ganska lång väg. Det var ett karaktäristiskt ljud i växellådorna, det glömmer jag aldrig. De var ganska opraktiska. Batterierna var tunga och man fick ladda dem ganska ofta, men jag kommer ihåg det så tydligt när han kom upp för backarna här.
Luciabranden ödelade allt
Det visar sig att Kent sitter på en riktig guldgruva av Hulebäcks-memorabilia. Ur sina gömmor drar han fram ett exemplar av Mölnlycke personaltidning från 1946. Där syns bilder på samma fasad som än idag står stadig i gymnasiebyggnaden och fotografier på textilarbetare som är upptagna av sitt arbete.
Hulebäcks historia började dock en bra bit innan både Kent och hans föräldrar jobbade på Mölnlycke AB. Det hela tog sin början redan på 1800-talet då en man vid namn Gustav Ferdinand Hennig sades ha lidit skeppsbrott på den bohuslänska kusten. Han fann intresse i textilbranschen och efter många år av erfarenhet inom området köpte han 1849 upp Råda säteri och grundade samma år Mölnlycke Väfveri AB.
1853 avled G F Hennig, men vid sin död hade han lagt grunden till ett företag som skulle komma att bli en av de största aktörerna på banan och genomgå många olika faser de kommande 170 åren.
Tiden gick och 1876 lät svärsonen Bruno Wendel, som tagit över företagets ledning, sin fru bygga en ny fabrik vid Mölnlycke tjärn. Här föds historien om Hulebäcksfabriken.
Trehundra för tiden moderna vävstolar installerades och de följande decennierna genomgick fabriken både hög- och lågkonjunkturer. Vid seklets slut drabbades textilbranschen dock så hårt att Hulebäcksfabriken lades ner. Det var då idén om en möbelfabrik uppstod, och Hulebäck gjordes i ordning för att passa det tänkta syftet. Skickliga snickare från närliggande områden som Lindome och Kållered anställdes och företaget startade möbelproduktionen under ledning av Arthur Wendel, sonen till den vid det här laget avlidne Bruno Wendel.
Till en början gick det dåligt och lucianatten 1901 drabbades byggnaden av en stor brand som ödelade hela Hulebäcksfabriken. I Göteborgs-Posten beskrevs hur ett starkt eldsken syntes ända till Göteborg.
Man satsade på att bygga upp fabriken omedelbart och när den nya byggnaden stod färdig 1902 drog produktionen i gång med beställningar från hela Sverige. Faktum är att Hulebäcksfabriken tillverkade bänkarna i Första Kammarens plenisal i riksdagshuset.
Farliga djur från Asien: ”Väldigt roligt”
Nystarten blev dock kortvarig. Branden var ett så pass stort ekonomiskt bakslag att företaget var tvunget att lägga ner verksamheten och möta sin konkurs 1906. I flera år stod byggnaden tom tills företaget köptes upp och nya vävstolar installerades 1913. Under 30-talet slog depressionen hårt mot industrin och Hulebäck fick agera förråd och magasin fram till 1939 då textilproduktionen ännu en gång togs i bruk.
Det är just den tiden som fortfarande lever kvar i brottstycken i Kent Edgrens minne.
– Något jag kommer ihåg är att det utanför Hulebäcksfabriken fanns ett stort lager, säger Kent. Där kom bomull från Asien och som småkillar hade vi väldigt roligt i de bomullsbalarna. Vi rullade omkring och ingen tänkte på att det fanns farliga djur. Det fanns ju naturligtvis både spindlar och annan skit, men det var väldigt roligt där.
"Förändringen i Mölnlycke är enorm”
Som det snabbväxande samhälle Mölnlycke är, finns det inte längre många minnen kvar hos de flesta som idag bor på orten. Några som i många år dock har ägnat sig åt att bevara lokalhistorian är Råda Hembygdsförening. På plats i hembygdsgården berättar medlemmen Gunnar Feuk, 79, om föreningens arbete.
– Det betyder väldigt mycket att bevara historien, man får ju ett perspektiv. Och för att ha en förståelse för nutiden är det väldigt viktigt att lära sig vad som har hänt under resans gång och hur saker och ting har utvecklats. Här i Mölnlycke har det gått väldigt fort de sista 40–50 åren. Jag flyttade hit i slutet av 60-talet och förändringen som ägt rum här är enorm.
På Kabelvägen 1 i Mölnlycke håller hembygdsföreningens verksamhet hus. Byggnaden, som är från 1849, bär på mycket historia som blir påtaglig så fort besökaren stiger in. På övervåningen finns en modell föreställande Mölnlycke 1935, som trogna föreningsmedlemmar byggt. Utöver detta rymmer gården även ett museum såväl som ett tunnbinderi. Det är minst sagt en plats där historien levt kvar medan stora delar av den för övrigt fallit i glömska.
1967 genomförde Mölnlycke AB en större rationalisering och sålde Hulebäcksfabriken och marken runtomkring till kommunen. Byggnaden hyrdes därefter ut till ingenjör Ingvar Nilsson som bedrev den mekaniska industrin INM-produkt AB fram till ombyggnationen inför gymnasieskolans öppning, och sedan 1995 har skolan stått stadigt som en av de största i Göteborgsområdet.
Gunnar Feuk och de övriga i hembygdsföreningen arbetar för att påminna om att det förflutna inte alltid behöver vara lika avlägset som det verkar. Det som format vårt samhälle finns kvar runtomkring oss, så länge minnena och kvarlevorna vårdas.
– Allting har en historia och jag tycker att den är väldigt viktig att ta del av, säger han.
Fotnot. Denna artikel är en del av Härryda-Postens satsning Ung HrP där gymnasieelever vid Hulebäcksgymnasiet skriver artiklar i samband med 3 maj, Pressfrihetens dag. Här hittar du alla.
LÄS MER:Hulebäckselever publicerar artiklar på HrP
LÄS MER:Från Hulebäck till Hollywood – Niclas Larssons långfilmdebut prisades under GFF
