Härrydabon Anna Ivarsson hamnade i Kinna i Mark under flyktingkrisen 2015. Där satte hon upp ett transitboende för flyktingar, och påbörjade något av en inre resa. Bakgrunden är ett telefonsamtal hon fick i augusti 2015.
– Helt plötsligt ringde telefonen. Det samtalet ändrade på allt, säger Anna Ivarsson.
Två veckor senare startade hon tillsammans med några andra upp ett transitboende för flyktingar.
– Det var inte alls meningen. Det var att jag låg mellan två jobb själv, och jag skulle bara jobba halvtid i ett halvår. Jag hade ingen erfarenhet, ingenting.
Boken utspelar sig i Kinna och Härryda
Hon blev kontaktad av en bekant som bad henne möblera en lokal och ordna 60 sängar åt de flyktingar som skulle komma. Samt anställa personal som skulle arbeta på boendet.
– Två veckor senare stod jag där. Jag jobbade året ut på det boendet.
Åtta år senare har hon nu skrivit boken "En stund i Sverige". Boken handlar om en verklig händelse, som i stor del utspelar sig i Härryda kommun och i Kinna.
Bokens syfte är bland annat att skapa en ökad förståelse för våra medmänniskor och att man inte ska döma andra på förhand.
– Innan jag startade upp boendet hade jag vanliga fördomar. ”Vi kan inte ta emot hur många som helst”, ”det funkar inte liksom”. Jag hade felaktig syn om muslimer och deras religion och trosuppfattning. Det här blev en total vändning för mig, så bokens syfte är framförallt, döm inte på förhand. Bedöm varje enskild individ.
Hon fortsätter:
– Det gäller inte bara flyktingar, utan alla, så som "det stökiga barnet i klassen", det homosexuella paret och så vidare.
Kriget i Ukraina väckte minnena i Kinna till liv
Tanken att göra en bok kom dock först när kriget i Ukraina utbröt.
– En sen kväll förra året när jag och min man körde in en lastbil med cirka 15 kubik förnödenheter in i kriget i Ukraina och såg alla dessa människor som var på väg att fly från sitt land, då bestämde jag mig för att skriva en bok. En bok som handlar om vad alla dessa flyktingar behöver utstå. Jag hade nämligen varit med om detta tidigare.
På frågan om hur lång tid det tog att skriva boken svarar hon:
– Min familj fattade ingenting. Jag sa att nu har jag skrivit en bok och ingen har sett mig sitta med en penna.
Hon förklarar det med att det från början inte var tänkt att bli en bok, men att hon under några år samlat på sig en del anteckningar med reflektioner om samtiden, och de saker hon såg hos människorna hon träffade.
– Det var nog mitt sätt att bearbeta allt elände jag såg och vilka öden de hade med sig. Då när kriget i Ukraina bröt ut kände jag att jag har varit med om och sett de här tomma blickarna och de uppgivna synerna tidigare.
Då tog Anna fram sina anteckningar och skrev ihop det och skickade in till ett förlag som nappade. Det är hennes första bok. Hon hade nyligen releaseparty för boken.
– Jag är så glad att det blev en bok. Mitt mål är bara att beröra och få människor att förstå. Döm inte människor.
LÄS MER:Glädjen vände åter – då tog Mattias Adielsson dubbelt SM-guld i rally
LÄS MER:Skolfacken om lagförslaget och papperslösa barn i Härryda
