I snart trehundra år har han svävat under kyrktakets färgsprakande målningar, basunängeln i Råda kyrka i Mölnlycke. Någon julängel är han knappast. Han blåser i sitt horn för att påminna om yttersta domen. Hans dag är domssöndagen, söndagen före första advent, sista söndagen i kyrkoåret.
Att kyrkans år börjar första advent vet många. Färre har upptäckt hela kyrkoårets kretslopp. Det inleds med hopp i den mörkaste tiden. Någon ska komma – ordet ”advent” är latin och betyder ”ankomst”. Gud ska födas in i världen, inkarneras i en människas sårbara kropp.
Den som på riktigt vill följa kyrkans gamla traditioner i Sverige fastar i advent, åtminstone från Luciadagen. Glöggfester, konfekt, söta bakverk och julbord – allt detta går bort tills Jesus har fötts, utom möjligen lussekatter som kan kallas adventsfastans svar på semlor. Kvar att festa på i advent för en äkta traditionsbärare blir lutfisk och sill.
Vi nordbor är de enda i den kristna världen som i stället gjort julafton till Jesus födelsedagsfest.
De fyra adventssöndagarna följs av juldagen, när det nyfödda Jesusbarnet vilar ”i ringhet klädd, på fattigdomens bädd” som det sjungs i psalm 126. Där är vi nu. Det är äntligen okej att ställa fram julskinkan – fast egentligen först på juldagen, då. Vi nordbor är de enda i den kristna världen som i stället gjort julafton till Jesus födelsedagsfest.
”Den nordiska seden har sina rötter i tiden före det mekaniska uret” läser jag i tidskriften Världens historia. ”En ny dag började då vid solnedgången i stället för som i dag vid midnatt. I kvädet Havamal från medeltiden heter det till exempel: ’Vid kväll skall dag leva’. Skandinaverna höll fast vid detta skick och firar därför julen kvällen före den 25 december.”
Från träängeln i Råda kyrka, snidad på 1730-talet av bildhuggaren Peter Weber liksom kyrkans magnifika altaruppsats, går ett band till barnens miljöark utanför församlingshemmet Råda Rum. På Mölnlyckes Ararat, kullen under ekarna vid Råda Rum, tronar arken – liksom ängeln gjord av trä och vackert bemålad. ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de”, sa Jesus. Kring arken i Råda kan barnen samlas och leka, fira kalas och träffa djuren. Precis som i stallet där Jesus föddes finns levande djur i parken – får, kaniner och höns.
Fint, men ändå, vad har barnkalas med Gud att göra? Allt. Kyrkan har alltid varit två rum i ett - ett mystikt och ett socialt. I mystikerns rum firas gudstjänst. I det sociala rummet träffas människor, umgås och tar hand om varandra. Båda rummen är lika bärande. Nattvarden var från början inte enbart en rit för att gestalta människors gemenskap i Kristus, den innebar också att de första kristna helt jordiskt samlades för att äta och dricka tillsammans. Kyrkkaffet, står det i en handbok i liturgik för blivande präster, är en samtida version av agapemåltiden.
”Agape” betyder ”osjälvisk kärlek” – en kärlek som ger. I fornkyrkan innebar agapemåltider, kärleksmåltider, att församlingsmedlemmarna bidrog efter förmåga med gåvor till det gemensamma bordet – knytkalas, kort sagt.
Agapemåltiderna speglade Jesus avskedsmåltid med apostlarna på skärtorsdagen. Jesus uppmanade lärjungarna han satt till bords med att fortsätta fira måltider till hans minne efter hans död. Brödet och vinet människor delar vid altaret, eftersom vi alla är del av en och samma kropp, är mystikens motsvarighet till den sociala gemensamma agapemåltiden.
Med detta i minne, känns det inte helt långsökt att Jesus födelse firas med dignande julbord. Frosseri är en dödssynd, måltider i Jesu namn är däremot äkta kristet. Inte heller blir det särskilt uppseendeväckande att Råda församling får in pengar till verksamheten genom att driva restaurang- och konferensverksamhet i sitt församlingshem.
En idé bakom det hela är att människor ska mötas. Leriga ungar utifrån lekparken, församlingens anställda, syklubbens damer och konferensfolk i dräkt och kostym – i Råda Rums ljusa luft kan de bokstavligen springa på varandra. Konferenslokalerna har namn efter olika kvinnor i Bibeln. Den som besöker dem får på köpet kunskap till livs om Jesus moder Maria och Johannes döparens mor Elisabeth, om Rebecka som födde sönerna Esau och Isak, om patriarken Abrahams bihustru Hagar som gav honom sonen Ismael, muslimernas anfader enligt islamisk tradition.
De abrahamitiska religionerna hänger samman. Judendom, kristendom och islam är trädstammar som vuxit ur samma rot. Kristna och muslimer har skäl att samtala med varandra i ömsesidig nyfikenhet.
Söndagsmässa och syklubb, körsång och barnkalas, allt är del i upptäckten av gudsriket.
”Vi är en lokal närvaro av Kristi världsvida kyrka och vårt mål är att människor genom kyrkans liv och gemenskap ska kunna upptäcka och ta emot Guds rike och dela det med varandra.” Så står det på Björketorps församlings hemsida, en av de tre kristna församlingarna i Härryda kommun tillsammans med Råda församling och Landvetter Härryda pastorat. Vackrare kan det knappast uttryckas. Söndagsmässa och syklubb, körsång och barnkalas, allt är del i upptäckten av gudsriket. Öppet hus i Rävlanda och Hindås med andakt och våfflor – tydligare kan det inte bli hur kyrkans mystiska och sociala rum berikar varandra.
En invandrad god vän med katolsk bakgrund konstaterade att ”här i Sverige är till och med ateisterna protestanter” – endast genom tron kan människan nå frälsning, sa Luther. I det samtida sekulära Sverige innebär det att en rättroget protestantisk ateist inte sätter sin sin fot i kyrkan eftersom han saknar personlig tro. Ett undantag är de välbesökta gudstjänsterna i juletid, när gudsriket inte speglas enbart i andaktsfirarnas tro, utan också i allas vår mellanmänskliga jordiska gemenskap.
Gemenskap föder omsorg. Kyrkans diakonala uppdrag – omsorg om de utsatta – är uråldrigt. Man kan kallas och vigas till präst, men också till diakon, ett ämbete som är äldre än prästerskapet. Att vara diakon i Svenska kyrkan idag innebär sådant som att samla in julklappar och packa kassar med julmat åt det växande antalet barnfamiljer – även i en välmående kommun som Härryda – som inte har råd med julens festligheter.
Vad har ängeln för budskap? Det är svårt för en nutida läsare att tyda.
Och ovanför allas våra huvuden svävar basunängeln i Råda kyrka, den vackert faluröda lilla träkyrkan som uppfördes år 1712 när det var svåra tider i Sverige. Vad har ängeln för budskap? Det är svårt för en nutida läsare att tyda. Han håller upp ett plakat där det tycks stå något om att de döda ska stå upp för att dömas. Det är ett strängare budskap än miljöarkens välkomnande av barnen – men efter domssöndagen börjar kyrkan om, varje år. Nytt kyrkoår, nytt hopp, nya chanser. Ett band knyts mellan det förflutna, nuet och framtiden och årshjulets nav är det nyfödda skyddslösa fattiga barnet, på en halmbädd i ett stall eftersom inget härbärge släppte in honom.
Maria Küchen är frilansande kulturskribent och författare. I två gästkrönikör med jultema gör hon nedslag i Härryda kommun.
LÄS MER:SFI-elever testade svensk julmat
