Pernilla Wahlgren, David Batra, Per Andersson – och så Tahultbördiga Clara Henry förstås. Efter månader av repetitioner var det i fredags äntligen dags för premiären av slapstickkomedin ”Peter Pan går åt helvete” på Cirkus i Stockholm. Inte bara pjäsen gör svensk debut – så gjorde även Henry som scenskådespelare. Till Härryda-Posten sade hon i höstas att utmaningen låg i att anpassa sig till scenens krav på tydlighet:
– Scenskådespel är så himla mycket mer uttrycksfullt, explosivt och fysiskt. Du måste visa med hela kroppen att du är glad, förvånad eller rädd. Med filmskådespeleri som jag är ganska van vid kan man bara ta en närbild och med väldigt små medel visa vilka känslor man bär på. Så det kommer bli den största utmaningen tror jag, sade hon då.
Inför premiären i fredags talade Henry med Dagens Industri där hon beskrev hur pjäsen utmanade, och utvecklade, hennes komiska talang:
– Min komedi är väldigt verbal, nästan uteslutande verbal. I vissa sammanhang kanske man pratar och säger saker och att det blir mer fysiskt, men det här är liksom att dra skådespelet till sin spets. Här ska det ramlas och det ska flygas.”
Både ris och ros för Peter Pan
Nu när premiären är avklarad är facit av recensentkåren delad. Å ena sidan hyllas pjäsens tekniska delar, å andra sidan verkar de flesta tycka att pjäsen hade mått bra av bearbetning med kortare delar och lite mer tight berättande.
Svenska Dagbladet skriver att pjäsen förvisso är ”påkostat med en vridscen som löper amok under ett musiknummer, pyroteknik och högbudgeterade dräkter” samtidigt som tidningen menar att: ”Det blir en del longörer i humorinfallen, till exempel en monolog på rotvälska och en pinsam bandupptagning, som trots välvilliga fniss från publiken inte hade saknats om de hade skippats helt.”
Dagens Nyheters recension nämner uttryckligen Clara Henry och menar att ”Clara Henrys Wendy Darling sätter inte en fot fel när hon gör fel”.
”Ganska snart står det klart att gänget på scenen är högst begåvade i att vara obegåvade. Eftersom hela teatergruppen Thalia består av pretentiösa fjantar, självupptagna töntar, linslöss, klantskallar och koleriker, så blir alla rollfigurer av ironisk karaktär”, skriver DN och lägger till att ”Det är det kroppsliga, de rent halsbrytande scenerna, som tar andan av publiken. Bokstavligen, min bänkgranne verkar vara på väg att svimma flera gånger”.
Även i Expressen är det delade gracer: ”Första akten lider av sådana longörer och borde kapas med 10–15 minuter, andra akten är spänstigare frånsett den långa inledande monologen – Andersson igen. När detta är påpekat, så måste jag medge att mycket också är roligt i detta vildsinta lustspel. Här finns fin slapstick, suveräna parodier och slagkraftiga nummer. Och ensemblen gör bra i från sig.” Tidningens recensent nämner särskilt Clara Henry: ”Clara Henry tar vara på lockiga Wendy.”
Recensionssajten pascen.se finner dock ingenting att klaga på i Clara Henrys scendebut: ”Det här är åt helvete galet så det är alldeles underbart! Det är så kul att jag fnissar eller skrattar konstant. Hoppas att alla förstår hur tekniskt skickligt detta är.”
LÄS MER:Sorlet vittnade om en utställning på Nemeshallen som inte blickar bakåt
LÄS MER:Olika sorters semlor populärt inslag hos Källarbacken i Hällingsjö
LÄS MER:Hindåsbon Mattias Adielsson är en av Sveriges bästa rallyförare
