När läraren Jenny Ljungberg, 54, berättade för kollegorna på Djupedalsskolan att hon skulle cykla kors och tvärs över Sverige för att samla in pengar till MS-forskningen var det flera som höjde på ögonbrynen.
– Det var många som inte visste att jag hade en sjukdom, så det var flera som sa: ”Har du det? Det trodde jag inte, du är ju den piggaste av oss”, berättar Jenny Ljungberg och fortsätter:
– Det är väl det där att alla har sina problem – men det syns inte alltid på utsidan, säger hon och den mjuka småländskan avslöjar hennes rötter trots att hon bott de senaste 25 åren i Mölnlycke.
För snart tre veckor sedan började den vindlande turen med start i Kiruna, och när Härryda-Posten når henne på telefon är hon i Sveg, i Härjedalen. Jenny har tagit sig en avstickare till ett berömt kafé innan hon ska trampa vidare genom landet.
– Det är 70 dagar och 40 orter och ungefär 300 mil, eller lite mer än 300, berättar Jenny som säger att hon sällan mått så bra i slutet av augusti som hon gör på sin cykelsadel:
– Vanligtvis är jag i jobbstress vid den här tiden, men nu får jag rörelse, frisk luft och ja, bara ha det härligt.
Vill bryta fördomar om ”sjukliga tanter med MS”
För tolv år sedan diagnostiserades Jenny Ljungberg med sjukdomen Multipel Skleros, MS. Ett besked som Jenny beskriver som traumatiskt och chockartat.
– Det var massa frågor som väcktes och folk i omgivningen som undrade: ”Har du inte tränat? har du ätit fel? Eller stressat för mycket?” Det är många antaganden om att det är självförvållat, berättar Jenny Ljungberg.
Sjukdomen innebär att kroppens eget immunförsvar angriper nerverna i hjärna och ryggmärg och kan ge upphov till balanssvårigheter, problem med motoriken och trötthet. Varför sjukdomen uppstår eller hur man ska råda bot på MS – det vet ingen. Men det vill Jenny ändra på. Och det är via hennes cykelglädje som målet ska uppnås.
– Jag har länge drömt om att göra en tur genom hela landet. Men MS-diagnosen och livet i största allmänhet har gjort att det inte blev av. Jag jobbar i en bransch där folk går in i väggen, men i höstas tänkte jag: ”Nu jädrar får jag göra något.”
Jenny beslutade sig för att förena nöje med nytta och tillsammans med den ideella organisationen Neuroförbundet som, stödjer neurologisk forskning, startades en insamling i samband med hennes cykeltur.
– Målet är dels att samla in pengar till forskning dels att göra neuroförbundet synligt. Förbundet är ingen medicin men det är en viktig friskfaktor, man får ett sammanhang och en gemenskap att ha kul med. Sedan är jag ett bevis på att den som har en bra bromsmedicin kan cykla. Det är lite kul att bryta fördomar om sjukliga tanter med MS.
Vill inte skjuta upp drömmarna: ”MS har räddat mitt liv”
De negativa konsekvenserna av sjukdomen till trots så beskriver Jenny att MS-diagnosen också fått positiva effekter:
– När jag blir pensionär och har tid för cykling så kanske jag inte orkar det, MS är ändå en sjukdom som bryter ner kroppen. Så man kan inte skjuta upp allting, säger Jenny Ljungberg som omprioriterat vad som är viktigt i livet.
– Som för så många var jobbet viktigt för mig, men jag har blivit bättre på att rama in min arbetstid och inte ta på mig för mycket. På sätt och vis har MS räddat mitt liv för annars hade jag nog jobbat ihjäl mig, menar hon.
Paradoxalt nog har sjukdomen också lett till en positiv spiral för hennes fysiska hälsa:
– Nu rör jag mig för att jag kan röra på mig. Och då blir det roligare och då blir jag bättre och starkare, säger hon.
I mitten av september kommer Jenny hem till Mölnlycke för ett kort stopp innan hon cyklar mot slutdestinationen Stockholm. Och innan hon säger hej då till Härryda-Postens reporter och sätter sig på sadeln igen kommer hon med en utannonsering.
– Jag fick precis veta att datumet är spikat, så den 17 september kommer det bli en välgörenhetskonsert på Råda rum i samarbete med Neuroförbundet, berättar Jenny Ljungberg, en ”ganska vanlig tant på en vanlig cykel.”
LÄS MER:Härryda-frukosten lockade stora som små företag till Hällsnäs
LÄS MER:Älg fast i hängmatta i Landvetter
LÄS MER:Skolan i Härryda ska bli bra, bättre, bäst – grundskolan är avfyrningsrampen
