Inne på en återvändsgata i ett villaområde i Rävlanda står en förväntansfull konstnär med sin man och väntar på de första besökarna.
Snacksskålarna är fyllda, gitarrmusiken ackompanjeras av fågelkvitter och solen leker i champagnebubblorna i glasen när de skålar. Den lurviga katten Magic verkar också vara på ovanligt gott humör när han trippar in i huset.
Det är första gången Susanne Byström deltar i konstvandringen som arrangeras av föreningen Konst i Härryda i samarbete med Härryda kommun.
– Jag tror att vandringen betyder jättemycket, att folk får komma hem till oss. Jag gillar ju interaktionen med besökare, att man möts och får respons. Men det kan ju vara lite läskigt också, för jag har ju tänkt att jag inte har sån konst som folk gillar, kanske lite mörkt och så, men det blir spännande att möta folks reaktioner, funderar Susanne Byström.
Trots att det är första gången som Susanne Byström ställer ut sin konst själv, är det inte första gången som hennes konst ställs ut. Utöver Nemeshallen i Mölnlycke Kulturhus har hennes konst ställts ut på både Manhattan, Röda Sten och Marstrand. I samband med konstvandringen öppnar Susanne Byström även sitt eget galleri i hemmet som kommer vara öppet på söndagar framöver.
– Jag har ju grottat i mig själv och med konst sedan 2010, så mitt hus är ju helt fullt, berättar Byström och nickar mot den avstängda övervåningen som också är full med konst.
Konstvandringen väver fram känslor
När de första besökarna anländer ökar sorlet i lokalen. Det är Anders Stark som har åkt från Göteborg med två vänner för att besöka Susanne Byström och ta del av hennes konst.
– Jag känner Susanne sedan tidigare. Hon använder speciella tekniker och har ett djup som människa, förklarar han.
Anders Stark berättar att han brukar delta på konstvandringar och att han uppskattar konstens formspråk:
– Man sätter inte ord på det, utan man väver fram känslor. Sen kan man lära sig att tolka och sätta ord på det man ser.
Annelia Cederfeldt fick sluta dansa – men konsten blommade ut
Även i Mölnlycke finns det konstnärer som förväntansfullt inväntar nästa besökare. Annelia Cederfeldt, som deltar i Konstvandringen för fjärde gången, hade sina första besökare redan under fredagen.
– Det är väldigt roligt att få möjligheten att visa upp vad man har gjort! Det är som att dansa och stå på scen och vara jättenervös innan, men det blir en sån kick när man visar upp det! säger hon med eftertryck.
Annelia Cederfeldt har både dansat och målat sedan hon var liten, men det var inte förrän hon fick en sjukdom som innebar att hon inte kunde dansa eller röra sig på samma sätt längre, som konsten fick blomma ut. Cederfeldts akrylmålningar är färgstarka och har ett djup som hon har övat upp genom att bland annat arbeta med dekor och scenografi.
Utöver dans och rörelse inspireras hennes konst av allt möjligt: nyheter, familjen, bilder, naturen och egna upplevelser. Liksom Susanne Byström har Cederfeldt ställt ut tavlor i Nemeshallen och på Marstrand.
Konstvandringens nackdel – att missa de andra konstnärerna
I samma område som Annelia Cederfeldt bor en annan konstnär: Lena Folkestad. Utanför hennes hus är det för stunden folktomt och knäpptyst. Endast skyltar visar vägen in genom en öppen dörr, genom ett litet garage och sedan ut på en gräsplätt på husets baksida. Där finns en studio full med små skulpturer – de flesta i form av huvuden – i stengods monterade drivved eller stenar.
– Jag tycker själv att det är roligt med konstvandringar. Det är enda nackdelen med att vara med själv – att man sitter här och kan inte titta på andra. Jag tycker att det är ett skojigt sätt att få se mycket konst, svarar Lena Folkestad när hon får frågan om varför hon är med på helgens konstvandring.
Men hur kommer det sig att hon gör skulpturer i stengods på drivved? Folkestad förklarar att hon är öron-, näsa-, halsläkare och att det förmodligen är något med andras huvuden som hon gillar. Dessutom har hon sett mängder av dem på nära håll. Därtill kommer intresset att plocka drivved, stenar och pinnar.
När besökaren Anna Jonebring dyker in med ett stort leende, finner de varandra direkt i intresset att plocka stenar och pinnar. Jonebring, som bor på andra sidan vägen, berättar att hon aldrig har varit på konstvandring tidigare. Hon hade bara sett skyltarna och bestämt sig för att komma förbi:
– För att bli glad och för att få nya intryck!
LÄS MER:Mölnlyckebon Irma målar fjälltoppar – från hjärtat
LÄS MER:Hanna Ferm och Viktoria Ottosson har släppt var sin ny låt
LÄS MER:Ett steg närmare nattomsorg i Härryda – nämnden har gett grönt ljus
