Det är inte alla som längtar till Pyongyang, men den ryska ”presidenten” Vladimir Putin såg riktigt lycklig ut när han fick bejaka sin diktators-bromance med Nordkoreas arvsfurste Kim Jong-Un häromveckan.
Det vinkades, kramades och utbyttes hövlighetsfraser. Putin agerade till och med chaufför åt sin diktatorskollega då den ryske ”presidenten” körde runt Jong-un i en rysk Aurus-lyxlimousine.
Nu var anledningen till Putins första statsbesök i Nordkorea på 24 år inte bara rent socialt. En allt mer internationellt isolerad Vladimir Putin behöver vapenleveranser från den kommunistiska diktaturen, för att kunna upprätthålla sitt folkrättsvidriga angreppskrig mot Ukraina.
Att Vladimir Putin är allt mer trängd, både säkerhetspolitiskt och inrikespolitiskt, blir tydligare för var dag som går. Under tisdagen kom det senaste svaghetstecknet: Rysslands envåldshärskare agerar nu mot över 80 europeiska mediehus.
Efter att EU-rådet i mitten av maj blockerat fyra ryska propaganda-kanaler, Ria Novosti, Voice of Europe, Isvestija och Rossijskaja Gazeta har Ryssland nu svarat.
Under tisdagen kom beskedet från det ryska Utrikesdepartementet att 81 europeiska mediesajter i 25 länder, däribland svenska SR och SVT, blockeras omedelbums. Det vill säga: Ryska medborgare eller andra personer som vistas inom Ryssland kommer ha det betydligt svårare att kunna få tillgång till europeiska perspektiv. Eller, som det faktiskt rör sig om: Granskande journalistik som rapporterar misshagligt om den ryska regimen.
SVT och SR är i gott sällskap: Tunga europeiska mediehus i form av tyska Der Spiegel, franska Le Monde, irländska RTE och spanska EFE har också fått sina sajter blockerade. Sedan tidigare har Ryssland blockerat brittiska BBC och när korrespondenten Anna-Lena Laurén sökte förnya sin pressackreditering för DN och finska Hufvudstadsbladet blev svaret: njet.
De fyra ryska propagandasajterna som förbjudits i EU är en del av en politisk påverkansmaskin, som syftar till att sprida desinformation i Europa. De 81 europeiska sajter som nu släcks ner i Ryssland är självständiga, fria medier som inte går i något politiskt styres ledband. Det handlar inte om ”olika perspektiv” mellan de ryska lögnsajterna och de europeiska medierna, utan om helt olika slags verksamheter, med helt olika syften.
På pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2024 (för full varudeklaration är tidningens frekventa medarbetare Urban Hamid styrelseledamot i den svenska sektionen av RFS) ges en föga smickrande bild av Rysslands syn på journalistik och fria medier – landet hamnar på bottenplatsen 162 av 180.
Organisationen skriver (fritt översatt från engelska av undertecknad): ”Sedan Rysslands invasion av Ukraina i february 2022 så har nästan all oberoende media blivit bannlyst, blockad och/eller förklarat vara ”utländska agenter” eller ”oönskade organisationer”. All övrig media är föremål för militär censur.”
För den i Ryssland som vill läsa mer om detta har RFS publicerat en ryskspråkig sammanfattning av pressfrihetsindexet.
Dagens block-aktion mot det fria, oberoende ordet är dock mer än en politisk hämndaktion. Det är bevis på att Vladimir Putin räds granskande journalistik som rapporterar och granskar bortom den ryska censuren. Oavsiktligt har Putin därmed gett en komplimang till 81 europeiska mediehus.
